Äventyren tar aldrig slut...
Nu sitter vi på flygplatsen i Denver, där vi har spenderat hela natten ska tilläggas. Just nu är kl. 6.03 lokal tid och vår flight till New York skulle egentligen lyfta 8.25. Dessvärre har vi precis fått reda på att den är försenad med tre timmar och ska istället lyfta 11.27 för närvarande. Detta skulle betyda att vi missar våran flight till Stockholm från New York. Ganska osoft. Vi är ganska mätta på äventyr nu...
Update: Vi har fått boka om våra platser på planet och sitter nu långt fram så vi ska få komma av planet först och springa till Sthlm-flighten. Vi ska ha 30 min på oss om allt går som det ska i luften. Fortsättning följer...
Update: Vi har fått boka om våra platser på planet och sitter nu långt fram så vi ska få komma av planet först och springa till Sthlm-flighten. Vi ska ha 30 min på oss om allt går som det ska i luften. Fortsättning följer...
Absolut sista inlägget från Oakwood
Nu sitter jag här i lobbyn och vaktar ca hälften av våra resväskor (vilket bara det är brutalt många). De andra försöker packa bilen så gott det går innan taxin kommer som ska ta två av oss samt resten av bagaget till LAX flygplats. Vi har besökt marknaden vid fairfax på förmiddan och ätit lunch på Urth Café. Under denna lunch hände dock det som inte fick hända. Vi fick vår tredje p-bot. Med plattan i botten åkte vi till Parkeringskontoren för att få veta att de har stängt på söndagar. Sjukt taskig tajming för nu kan vi inte betala den... Det har alltså uppstått ett smärre kaos, men vi får helt enkelt ta det med bilfirman, det lööööööser sig (solklara måttot för denna resa). I övrigt så har vi löst navkapselpoblemet och har nu fyra nymonterade (vi spelade lite dumma och fick det gjort gratis) fräscha navkapslar.
Vi har haft en fantastisk månad här i L.A. och det är helt klart inte sista gången jag sitter här i lobbyn på vårt kära Oakwood, vi kommer garanterat återvända, det är bara en tidsfråga.
Alla hälsar, vi ses snart Sverige!
/Cornelia
Vi har haft en fantastisk månad här i L.A. och det är helt klart inte sista gången jag sitter här i lobbyn på vårt kära Oakwood, vi kommer garanterat återvända, det är bara en tidsfråga.
Alla hälsar, vi ses snart Sverige!
/Cornelia
Kanske det sista inlägget från oakwood
Nu sitter jag (Cornelia) och Carro här i vår kära kingsize-säng mitt i vårat pack-kaos. Det är vår sista kväll i Lala-land, imorgon kväll börjar vår ofantligt långa resa hem som pågår i två dygn innan vi når Sverige på tisdag. Men nu ska vi berätta lite kort om de senaste två dagarna.
Vi började vår road-trip längs kusten mot San Francisco i fredags morse. Vi hade vårat första stopp i Santa Barbara där vi hälsade på Lykke och Alexandra. Sjukt mysig liten stad som vi alla vart lite kära i, helt klart ytterligare en potentiell framtida hemstad. Efter en fika fortsatte vår färd längs den galet vackra kusten norrut. Nästa stopp blev i Avila Beach för lite lunch. Där insåg vi att klockan började bli lite (läs jättemycket) för mycket och vi tog därför beslutet att bränna motorvägen sista fyra timmarna fram till Mountain View där John Mayer konserten skulle vara och även där vi skulle spendera natten på ett typiskt amerikanskt motell. Sagt och gjort, efter ett långt körpass hann vi precis att checka in på motellet och köra bort till konserten. John Mayer var för övrigt magisk och arenan var supermysig. Det var fyra trötta ejejer som sedan slocknade på El Camino Inn & Suite.
Idag gick vi upp i ottan (läs 6.45) för att checka ut och köra upp sista timmen till San Francisco. När vi kom fram till The Golden Gate Bridge var dock inte vädret på topp och det var ganska dålig sikt, men vi tog en (läs två) vändor på bron ändå. Sedan åkte vi ner i downtown för lite frukost på Starbucks samt lite rundvandring i chinatown. Vi lämnade sedan ett lite ruggigt San Francisco för att återvända till L.A. och hinna till vår middagsreservation på Chateau Marmont. Ca 6 timmar senare (efter att ha brännt endast motorväg hem) anlände vi till vårt kära L.A. och hann till middagen (bara en halvtimme sena...). Chateau Marmont var ett perkeft ställa att avsluta den sista kvällen på den bästa månaden i våra liv.
roadtripen inleds
lunch på HulaHut
Avila Beach
dimmig Golden gate..
Vi träffade några andra svenskar i SF, vilket resulterade i enda bilden på alla oss fyra från hela resan. Sjukt episkt...
Nu är klockan snart tre på natten här och vi ska gå upp om tre timmar (oops...). Kamilla och Elin kommer inte bli glada om vi försover oss, så bäst att släcka nu.
Vi försöker uppdatera från Denver eller New York och så ses vi på tisdag! Vi landar på Arlanda 7.25 på tisdag morgon för alla som vill komma och välkomna oss, vi förväntar oss hundratals (naaat...)
Hej då Lala-land, du har verkligen levererat!!
(Oj, juste, glömde en grej. När vi åkte på motorvägen från SF idag så tappade vi en navkapsel, ooooops. Vi tror nämnligen att en tjej lade en förbannelse över oss på Starbucks idag. Så som ni märker fortsätter galna saker att hända. Och tydligen kan man bara köpa navkapslar i fyr-pack här, så det måste vi börja med imorgon innan vi lämnar tillbaka bilen. Jaja, som mamma Lena skulle sagt "shit happens" och som Carro säger "det löööööser sig".)
Out and about, Cornelia & Carro
Vi började vår road-trip längs kusten mot San Francisco i fredags morse. Vi hade vårat första stopp i Santa Barbara där vi hälsade på Lykke och Alexandra. Sjukt mysig liten stad som vi alla vart lite kära i, helt klart ytterligare en potentiell framtida hemstad. Efter en fika fortsatte vår färd längs den galet vackra kusten norrut. Nästa stopp blev i Avila Beach för lite lunch. Där insåg vi att klockan började bli lite (läs jättemycket) för mycket och vi tog därför beslutet att bränna motorvägen sista fyra timmarna fram till Mountain View där John Mayer konserten skulle vara och även där vi skulle spendera natten på ett typiskt amerikanskt motell. Sagt och gjort, efter ett långt körpass hann vi precis att checka in på motellet och köra bort till konserten. John Mayer var för övrigt magisk och arenan var supermysig. Det var fyra trötta ejejer som sedan slocknade på El Camino Inn & Suite.
Idag gick vi upp i ottan (läs 6.45) för att checka ut och köra upp sista timmen till San Francisco. När vi kom fram till The Golden Gate Bridge var dock inte vädret på topp och det var ganska dålig sikt, men vi tog en (läs två) vändor på bron ändå. Sedan åkte vi ner i downtown för lite frukost på Starbucks samt lite rundvandring i chinatown. Vi lämnade sedan ett lite ruggigt San Francisco för att återvända till L.A. och hinna till vår middagsreservation på Chateau Marmont. Ca 6 timmar senare (efter att ha brännt endast motorväg hem) anlände vi till vårt kära L.A. och hann till middagen (bara en halvtimme sena...). Chateau Marmont var ett perkeft ställa att avsluta den sista kvällen på den bästa månaden i våra liv.
roadtripen inleds
lunch på HulaHut
Avila Beach
dimmig Golden gate..
Vi träffade några andra svenskar i SF, vilket resulterade i enda bilden på alla oss fyra från hela resan. Sjukt episkt...
Nu är klockan snart tre på natten här och vi ska gå upp om tre timmar (oops...). Kamilla och Elin kommer inte bli glada om vi försover oss, så bäst att släcka nu.
Vi försöker uppdatera från Denver eller New York och så ses vi på tisdag! Vi landar på Arlanda 7.25 på tisdag morgon för alla som vill komma och välkomna oss, vi förväntar oss hundratals (naaat...)
Hej då Lala-land, du har verkligen levererat!!
(Oj, juste, glömde en grej. När vi åkte på motorvägen från SF idag så tappade vi en navkapsel, ooooops. Vi tror nämnligen att en tjej lade en förbannelse över oss på Starbucks idag. Så som ni märker fortsätter galna saker att hända. Och tydligen kan man bara köpa navkapslar i fyr-pack här, så det måste vi börja med imorgon innan vi lämnar tillbaka bilen. Jaja, som mamma Lena skulle sagt "shit happens" och som Carro säger "det löööööser sig".)
Out and about, Cornelia & Carro
The epic of epic epicness 2.0
Idag har varit en sjukt eventfull dag, låt oss säga att det är på både gott och ont….
Dagen började med att vi åkte till en random däckfirma på Lankershim blvd och lämnade in bilen för att laga punkteringen. 40 minuter senare fick vi ut våran kära toyota med ett helt och fint vänster framdäck och det kostade oss ynka 20 dollar. Perfekt tänkte vi, vårat flax är tillbaka! Men ack så fel vi hade, den meningen skulle vi aldrig ha yttrat ska ni snart få veta…
Vi åkte som sagt sjukt nöjda från däckfirman (och kände oss asrika) till ”Parking violation office” där vi skulle betala en p-bot som vi fick för en vecka sedan (som vi nog glömt nämna…). Allt gick supersmutt och vi drog vidare till Beverly mall för lite sista shopping. Väl där blev det galet stressigt som vanligt med tidsoptimisterna Cornelia och Carro i gänget och vi fick kasta i oss lunchen. När vi tillslut sitter i bilen på väg ut ur parkeringshuset 15 minuter innan dansklassen på Millenium ska börja (Carro och Cornelia konstaterar att det är lugnt, vi hinner) visar det sig att man måste betala med kort för att bommen ska öppna sig. Kamilla stoppar lite stressat in sitt ena kort – nekat – tar nästa och vipps, maskinen äter upp kortet. Det vägrar komma ut igen. Kamilla – sjukt stressad i förarsätet, Elin – vet inte riktigt vad hon ska göra i framsätet, Cornelia och Carro – viker sig av garv i baksätet. Sjukt komisk situation. Flaxet är över igen tänkte vi. Tio minuter senare kommer en galet bitter servicetekniker och plockar isär hela maskinen och tillslut får vi kortet och burnar därifrån.
Fortfarande två brudar med skrattanfall i baksätet får tyvärr inse att vi inte kommer hinna till den första klassen. Istället tog vi sikte på ett postoffice (för att posta ett sent vykort) och bestämde oss för att ta nästa klass istället. Cornelia hade ett visst converse inköp kvar och på vägen åkte vi förbi en galet stor sko-outlet-butik. Perfekt, så självklart stannar vi och parkerar vid en meter. Carro och Cornelia löper in medan Elin och Kamilla slänger i en quarter i metern. Väl inne visar det sig vara ett skoparadis och vi tappar tiden något. Plötsligt tittar Cornelia ut genom de stora fönstren mot bilen som står parkerad utanför, och paniiiiiiiiiik!! Där står en lapp-lisa i full fart med att skriva en NY bot (vi som redan hade betalat en idag). NEEJ skrek Cornelia och orsakade ett mindre kaos i den gigantiska butiken. Kamilla försökte banka på rutorna, men det var försent. Det var ett faktum, en ny bot var utfärdat. Now what? tänkte vi. Hur ska vi lösa detta? Dansklassen skulle börja om en timme och vi var tvungna att betala boten på kontoret idag eftersom det är vår sista vardag i LA. Det blev till att dela upp sig. Lotten att betala boten föll på Cornelia och Carro, så med plattan i botten åkte vi till Mille för att lämna Elin och Kamilla som skulle dansa och sedan gasade vi därifrån mot parkerings kontoret på andra sidan stan som skulle stänga en halvtimme senare. Fyra minuter innan stängning löper Carro in (Cornelia var tvungen att cirkulera runt kvarteret eftersom vi inte fick nån parkering) och hinner precis betala boten. Andra för dagen. På samma kontor.
Sedan vart det varsin glass på tutti-frutti till middag innan vi åkte hem för att packa och väga våra väskor. Blir ju en del övervikt i handbagaget om vi får gissa i nuläget….
Det var den dagen det. Nu är det i princip mitt i natten, bara jag (Cornelia) och Carro vakna. Om 5,5 timmar startar bilen och vår roadtrip till San Francisco och John Mayer konserten inleds. Carro har inte packat klart än (otippat…). Nu ska i alla fall jag sova några timmar. Jag och Carro tar första sovpasset till Santa Barbara imorgon där det blir frukost med gamla rävar. God natt, over and out!
automaten åt upp Kamillas kort...
Parkeringsbot nummero dos...
/Cornelia
@ the cofee bean
Just nu sitter vi på the cofee bean vid riverside drive och driker varsin is-shake i den galna värmen. Våran kära lilla toyota är på däckfirman ett kvarter bort och får sitt däck lagat. Nu hoppas vi bara att de kunde laga det så vi slipper köpa ett nytt däck. Fortsättning på däck-äventyret följer...
Vårat flax tog precis officielt slut
Ni vill knappt veta vad vi precis just nu gör... Cornelia och Elin sitter i bilen på parkeringen vid vårat kära oakwood med ett reservdäck på vänster fram. Just det, ni läste rätt, ett litet fjuttigt reservdäck! Vi skulle köra ut från parkeringen för ca 45 min sedan för att hämta de andra på Millenium. Jag (Cornelia) som satt vid ratten tyckte att bilen drog konstigt åt vänster, vad är felet tänkte jag? Kör några meter till och yttrar sedan meningen "Har vi punka Elin?" Elin kliver urbilen för att se efter, tittar på mig, börjar asgarva och nickar. Som tur va befann sig en av områdets säkerhetsvakter precis bredvid bilen och hjälpte oss att sätta på reservdäcket, för hur gör man det lixom?! Så nu sitter det där, det fjuttiga reservdäcket. Vi vet inte riktigt om vi ska skratta eller gråta, men vi väljer att skratta. Imorgon ska vi försöka ta tag i problemet på riktigt. Fortsättning följer...
Signerat Cornelia (& lite Elin)
reservdäck...
orginaldäck!
Signerat Cornelia (& lite Elin)
reservdäck...
orginaldäck!
Six Flags är grymt. Flash Pass är bättre!
Igår var förmodligen en av de mest tropiska dagarna vi har haft. Sen ska jag ju inte påstå att vi varit ute lika mycket som vi var igår eftersom majoriteten av dagarna är vi i svettiga danssalar, men varmt var det och vi befann oss på Six Flags Magic Mountain.
Nöjesparken består av cirkus 80 % bergochdalbanor resten är lite andra attraktioner och några sköna vattenbanor.
Vi hann med att åka nästan alla rollercoasters tack vare FLASH PASS.
Six flags är inte värt ett besök om man inte har denna fantastiska uppfinning med sig, så vida man inte njuter av att stå å köa... Flash Pass innebär att du går runt med en liten makapär som ser ut som en tamagotchi. På den reserverar man plats för en attraktion sen är det bara att gå förbi heeeela kön (btw så känner man sig måttligt dryg när man gör detta...) och ståller sig vid dem små och ibland spårade vagnarna för att snart få åka.
Så är man aktiv snabb och jävligt taggad som vi var (SJÄLVKLART!) så kan man hinna med 2-4 åkturer pertimme när de andra "vanliga" besökarna förmodligen står å köar 1.5-3 timmar för en åktur..
(ska tilläggas att vi ibland inte är så synkade i vårat lilla hushåll som ni kanske märkt. Det är därför vi råkat blogga om samma dag två gånger här nedan, Cornelia en gång och Carro en gång. Vi förstår att total förvirring uppstått, men inga konstigheter, sånt som händer. Ni behöver inte oroa er, vi har inte fått solsting och blivit mer vimsiga än vi redan är).
Nöjesparken består av cirkus 80 % bergochdalbanor resten är lite andra attraktioner och några sköna vattenbanor.
Vi hann med att åka nästan alla rollercoasters tack vare FLASH PASS.
Six flags är inte värt ett besök om man inte har denna fantastiska uppfinning med sig, så vida man inte njuter av att stå å köa... Flash Pass innebär att du går runt med en liten makapär som ser ut som en tamagotchi. På den reserverar man plats för en attraktion sen är det bara att gå förbi heeeela kön (btw så känner man sig måttligt dryg när man gör detta...) och ståller sig vid dem små och ibland spårade vagnarna för att snart få åka.
Så är man aktiv snabb och jävligt taggad som vi var (SJÄLVKLART!) så kan man hinna med 2-4 åkturer pertimme när de andra "vanliga" besökarna förmodligen står å köar 1.5-3 timmar för en åktur..
(ska tilläggas att vi ibland inte är så synkade i vårat lilla hushåll som ni kanske märkt. Det är därför vi råkat blogga om samma dag två gånger här nedan, Cornelia en gång och Carro en gång. Vi förstår att total förvirring uppstått, men inga konstigheter, sånt som händer. Ni behöver inte oroa er, vi har inte fått solsting och blivit mer vimsiga än vi redan är).
Here we go now
How's it poppin'?
Jag sitter och lyssnar till ljudet av reklamen från TVn och nu hör jag Cornelia snarka lite också. Sjukt mysigt. Jag vill inte riktigt gå och lägga mig för det innebär att sista måndagen i Lalaland är slut. Nedräkningen har börjat. Blöööööööööööööööööööööööööööööö! Men vi njuter av våran grymma resa och försöker att utnyttja tiden vi har kvar här till fullo. Imorgon blir destinationen SixFlags. Är galet taggad. För första gången på länge så ska man få åka riktigt riktiga bargochdalbanor och vara 5 år igen. :)
Så lite om dagen då.
Vi åkte till en musikbutik och köpte biljetter till John Mayer. Yes gott folk, ladies och gentelmän, San Fransisco blir av på fredag :D Efter det la vi plattan i mattan och raceade till Edge för att ta (möjligtvis) vår sista klass med James Alsop. Vår älskling var också sen och började klassen med stadardrepliken "It's just one of theese days..." Detta är verkligen en människa man kommer sakna. Idag ställde han sig och sjöng Just another day like monday mitt i klassen. Alltså hur fantastik får man bli. Jag kunde inte sluta garva. Förställ er denna killen, som vi skrivit så mycket om, som börjar rå weela (Hur stavas det liksom???????????) lite föööör länge mitt från ingenstans. Grymt bra start på dansdagen. Direkt efter körde vi Melissa Miles, en ny kärlek i mitt liv. Återigen en grym lärare som jag vill packa ner i min resväska hem till Sverige.
Snabblunch på California Chicken och vidare till Millenium där alla snygga pojkar hänger. Jag och Kamilla tog tre klasser irad där. Nick Wilson, David Moore och Brooklyn. Och gissa vad som hände innan klass? Jag och Kamilla äter lite och chillar utanför skolan och ut genom dörren kommer Hawk som var med i SYTYCD för några sessonger sen. Hur coolt var inte det???? Vardagsmat på Millenium men det är ju helt sjukt att jag för några år sedan satt i TV soffan och kollade på den där killlen. Sjukt...
Aja, nu är klockan precis tolv och måndagen är slut. Jag är också slut. Död rättare sagt. Ska gå och lägga mig och ladda batterierna inför morgondagen :D
Stay out of trouble / C-Dog
Jag sitter och lyssnar till ljudet av reklamen från TVn och nu hör jag Cornelia snarka lite också. Sjukt mysigt. Jag vill inte riktigt gå och lägga mig för det innebär att sista måndagen i Lalaland är slut. Nedräkningen har börjat. Blöööööööööööööööööööööööööööööö! Men vi njuter av våran grymma resa och försöker att utnyttja tiden vi har kvar här till fullo. Imorgon blir destinationen SixFlags. Är galet taggad. För första gången på länge så ska man få åka riktigt riktiga bargochdalbanor och vara 5 år igen. :)
Så lite om dagen då.
Vi åkte till en musikbutik och köpte biljetter till John Mayer. Yes gott folk, ladies och gentelmän, San Fransisco blir av på fredag :D Efter det la vi plattan i mattan och raceade till Edge för att ta (möjligtvis) vår sista klass med James Alsop. Vår älskling var också sen och började klassen med stadardrepliken "It's just one of theese days..." Detta är verkligen en människa man kommer sakna. Idag ställde han sig och sjöng Just another day like monday mitt i klassen. Alltså hur fantastik får man bli. Jag kunde inte sluta garva. Förställ er denna killen, som vi skrivit så mycket om, som börjar rå weela (Hur stavas det liksom???????????) lite föööör länge mitt från ingenstans. Grymt bra start på dansdagen. Direkt efter körde vi Melissa Miles, en ny kärlek i mitt liv. Återigen en grym lärare som jag vill packa ner i min resväska hem till Sverige.
Snabblunch på California Chicken och vidare till Millenium där alla snygga pojkar hänger. Jag och Kamilla tog tre klasser irad där. Nick Wilson, David Moore och Brooklyn. Och gissa vad som hände innan klass? Jag och Kamilla äter lite och chillar utanför skolan och ut genom dörren kommer Hawk som var med i SYTYCD för några sessonger sen. Hur coolt var inte det???? Vardagsmat på Millenium men det är ju helt sjukt att jag för några år sedan satt i TV soffan och kollade på den där killlen. Sjukt...
Aja, nu är klockan precis tolv och måndagen är slut. Jag är också slut. Död rättare sagt. Ska gå och lägga mig och ladda batterierna inför morgondagen :D
Stay out of trouble / C-Dog
Söndag & måndag
Nu har vi precis kommit hem från en dag i Edge's svettiga dansalar. Och med vi menas Elin och Cornelia, de andra två damerna hänger på Millenium denna eftermiddag/kväll för lite svettiga dansklasser där istället. Vi har idag tagit tre jazzklasser, närmare bestämt James, Melissa och Amy. Lika hög nivå som alltid och sjukt kul! Vad Carro och Kamilla dansat idag får vi väl återkomma med när vi vet. Nu är alltså vi två hemma en snabbis innan vi strax ska kila iväg för några ärenden i Burbank town center samt handla lite mat innan vi hämtar Carro och Kamilla på Mille.
Igår var våran plan att spendera dagen i Venice beach. Vi hoppade därför in i bilen på morgonen och ställde in Greta på Venice main street. När vi kom fram var det dock jättemulet, alltså inte läge att lägga sig på beachen och steka. Därför gick vi lite längs strandpromenaden och herregud vilket flippat ställe! Så mycket konstiga människor (50% höga som höghus) finns nog inte samlade på ett och samma ställe i hela världen. Vi visste inte riktigt om vi skulle skratta eller gråta med kände helt enkelt inte riktigt att det var våran scene eller crowd. Eftersom vädret som sagt inte riktigt var på topp heller kände vi vid lunch att vi var rätt klara med Venice och åkte därför bort till Santa Monica bara tio minuter därifrån. Vi strosade lite på något som skulle kunna vara världens mysigaste shoppingstråk och plötsligt sprack himlen upp och det blev strålande sol! Vi bestämde oss så för att gå ner till beachen (Santa Monica beach) för lite strandhäng i ett par timmar. Framåt femtiden gick vi upp till 3rd street igen och kände att det vore lite mysigt med bio. Därför gick vi och bokade biljetter till "Eat Pray Love" en ny film med Julia Roberts och Tuva Nuvotny. När vi sedan satt i salongen fick de inte igång projektorn. Det hela slutade med att vi fick våra pengar tillbaka och fick se den senare visningen av samma film gratis. Mycket bra slut på en toppendag. Santa Monica känns lite som vårat place, det är nog där (eller möjligtvis Huntington för Cornelia) som vi skulle bosätta oss om vi skulle flytta hit.
Det går alltså ingen nöd på oss, vi har det fortfarande superbra och vill kanske egentligen inte åka härifrån... Men om en vecka kommer vi hem till alla er (erkänn, vi vet att ni längtar). Imorgon ska vi till Six Flags nöjespark, något Kamilla laddat för hela resan. Vi återkommer och berättar om det levde upp till hennes förväntningar...
So long!
/Cornelia & Elin
Ett mulet Venice...
Utsikt från parkeringshus i Santa Monica.
Svettiga tjejer efter sista (buhu) klassen med favoriten James Alsop!
Igår var våran plan att spendera dagen i Venice beach. Vi hoppade därför in i bilen på morgonen och ställde in Greta på Venice main street. När vi kom fram var det dock jättemulet, alltså inte läge att lägga sig på beachen och steka. Därför gick vi lite längs strandpromenaden och herregud vilket flippat ställe! Så mycket konstiga människor (50% höga som höghus) finns nog inte samlade på ett och samma ställe i hela världen. Vi visste inte riktigt om vi skulle skratta eller gråta med kände helt enkelt inte riktigt att det var våran scene eller crowd. Eftersom vädret som sagt inte riktigt var på topp heller kände vi vid lunch att vi var rätt klara med Venice och åkte därför bort till Santa Monica bara tio minuter därifrån. Vi strosade lite på något som skulle kunna vara världens mysigaste shoppingstråk och plötsligt sprack himlen upp och det blev strålande sol! Vi bestämde oss så för att gå ner till beachen (Santa Monica beach) för lite strandhäng i ett par timmar. Framåt femtiden gick vi upp till 3rd street igen och kände att det vore lite mysigt med bio. Därför gick vi och bokade biljetter till "Eat Pray Love" en ny film med Julia Roberts och Tuva Nuvotny. När vi sedan satt i salongen fick de inte igång projektorn. Det hela slutade med att vi fick våra pengar tillbaka och fick se den senare visningen av samma film gratis. Mycket bra slut på en toppendag. Santa Monica känns lite som vårat place, det är nog där (eller möjligtvis Huntington för Cornelia) som vi skulle bosätta oss om vi skulle flytta hit.
Det går alltså ingen nöd på oss, vi har det fortfarande superbra och vill kanske egentligen inte åka härifrån... Men om en vecka kommer vi hem till alla er (erkänn, vi vet att ni längtar). Imorgon ska vi till Six Flags nöjespark, något Kamilla laddat för hela resan. Vi återkommer och berättar om det levde upp till hennes förväntningar...
So long!
/Cornelia & Elin
Ett mulet Venice...
Utsikt från parkeringshus i Santa Monica.
Svettiga tjejer efter sista (buhu) klassen med favoriten James Alsop!
Till Natha
Nu har det plötsligt gått två dagar igen och vi har inte hunnit blogga. Men här kommer en liten uppdatering om läget här på andra sidan atlanten.
Igår (fredag) åkte vi tidigt till Edge för en dansklass. Kamilla och Cornelia skulle ta snurr för Bill Prudich, medan Carro som numera även joinats av Elin hängde i sjukhörnan utanför salen. Efter en lika grym klass som vanligt hade vi sikten inställt på det mycket omtalade Beverly center, ytterligare ett shoppingcentrum men helt klart något utöver det vanliga! Vi börjar ju bli riktigt rutinerade shoppingrävar, speciellt vi som varit sjuka eftersom vi inte haft så mycket annat att göra medan de andra dansat, så därför kan vi ju lugnt säga att Beverly levererade. Carro spårade som mest på MAC och Elin på Forever 21. Jag (Cornelia) och Kamilla spred ut våra inköp ganska jämt över mallet tror jag... Hur som helst var det fyra sjukt trötta men nöjda tjejer som lämnade centrumet vid stängning kl 21.
Idag (lördag) började vi morgonen med att åka till the Roosevelt Hotel för en härlig frukost. Vi hamnade i en mysig liten restaurang i hotellets bottenplan och beställde in magiska våfflor, pannkakor och frukostsmörgås. Grym start på en grym dag. Efter frukosten hade vi lite extra tid över innan dansklassen på Millenium skulle börja vid ett och vi strosade därför runt lite på Hollywood blvd. Carro satte sprätt på massa pengar som vanligt, men fick mycket fint för dem och kunde äntligen stryka nästan allt på sin shoppinglista. Ellis dansklass var sedan toppnotch som vanligt och han kom med massa bra visdomsord. Elin som idag verkligen var sjuk satt i soffan och kollade på. Efter klassen blev det lite lunch på KFC och sedan den (enligt Cornelia) MYCKET efterlängtade hikingen i Runyon Canyon! Det var fantastiskt, magisk utsikt över hela L.A. och perfekt utsiktsväder. Elin började krokna efter ett tag och därför körde vi hem henne framåt halv fem så att hon fick sova. Vi andra kände att vi hade en eftermiddag/kväll att slå ihjäl och här gäller det att ta vara på tiden! Vi åkte därför längs Sunset, köpte en Star map (karta över alla stjärnors hus) och ställde in Greta på Beverly Hills. Men först fick det bli en liten detour till Niketown för att stilla dagens sneakers begär och även lite cupcakes hos famous cupcakes till vår sjukling som låg hemma. Nöjda över de galna cupcakesen startade vi sedan vår egna lilla startour med Greta och alla adresser som vår guide. Vi började med Micheal Jacksons hus, som ärligt talat bara bestod av gigantiska häckar och buskar... Men vi har åtminstonne varit utanför nu. Sen spårade Greta och vi cruisade mest runt bland galna hus i Beverly Hills. Sen helt plötsligt lyckades vi ta oss in genom grindarna till husens hus i Bel air. Jag säger då det, dom bor inte i hus, dom bor i palats! Vi var turisternas turister med vår sletna corolla, tre kameror i baksätet och världens största starmap i framsätet som Kamilla febrilt försökte tyda medans jag (Cornelia) försökte kryssa melan brutala hus och parker till tomter i Bel air. Efter några extra varv i hillsen hittade vi tillslut ut igen och ställde in Greta på home. Greta tog oss på en detour runt hela L.A. men 40 minuter senare var det tre nöjda och lite starstuck tjejer som klev in i lägenheten och joinade sjukligen Elin i sofforna framför filmen Juno.
Nu är det dags att sova och ladda inför morgondagen som ska spenderas på beachen i Venice!
Frukost för mästare!
Hikingen börjar...
Famous Cupcakes.
Vi såg en annan sjukt rolig grej idag. Här i USA kan man ta ut "snabba cash".
TILL NATHA
Denna del av inlägget är tillägnat min vän Nathalie som ville ha lite bilder från Niketown, here you go!
/Cornelia
Igår (fredag) åkte vi tidigt till Edge för en dansklass. Kamilla och Cornelia skulle ta snurr för Bill Prudich, medan Carro som numera även joinats av Elin hängde i sjukhörnan utanför salen. Efter en lika grym klass som vanligt hade vi sikten inställt på det mycket omtalade Beverly center, ytterligare ett shoppingcentrum men helt klart något utöver det vanliga! Vi börjar ju bli riktigt rutinerade shoppingrävar, speciellt vi som varit sjuka eftersom vi inte haft så mycket annat att göra medan de andra dansat, så därför kan vi ju lugnt säga att Beverly levererade. Carro spårade som mest på MAC och Elin på Forever 21. Jag (Cornelia) och Kamilla spred ut våra inköp ganska jämt över mallet tror jag... Hur som helst var det fyra sjukt trötta men nöjda tjejer som lämnade centrumet vid stängning kl 21.
Idag (lördag) började vi morgonen med att åka till the Roosevelt Hotel för en härlig frukost. Vi hamnade i en mysig liten restaurang i hotellets bottenplan och beställde in magiska våfflor, pannkakor och frukostsmörgås. Grym start på en grym dag. Efter frukosten hade vi lite extra tid över innan dansklassen på Millenium skulle börja vid ett och vi strosade därför runt lite på Hollywood blvd. Carro satte sprätt på massa pengar som vanligt, men fick mycket fint för dem och kunde äntligen stryka nästan allt på sin shoppinglista. Ellis dansklass var sedan toppnotch som vanligt och han kom med massa bra visdomsord. Elin som idag verkligen var sjuk satt i soffan och kollade på. Efter klassen blev det lite lunch på KFC och sedan den (enligt Cornelia) MYCKET efterlängtade hikingen i Runyon Canyon! Det var fantastiskt, magisk utsikt över hela L.A. och perfekt utsiktsväder. Elin började krokna efter ett tag och därför körde vi hem henne framåt halv fem så att hon fick sova. Vi andra kände att vi hade en eftermiddag/kväll att slå ihjäl och här gäller det att ta vara på tiden! Vi åkte därför längs Sunset, köpte en Star map (karta över alla stjärnors hus) och ställde in Greta på Beverly Hills. Men först fick det bli en liten detour till Niketown för att stilla dagens sneakers begär och även lite cupcakes hos famous cupcakes till vår sjukling som låg hemma. Nöjda över de galna cupcakesen startade vi sedan vår egna lilla startour med Greta och alla adresser som vår guide. Vi började med Micheal Jacksons hus, som ärligt talat bara bestod av gigantiska häckar och buskar... Men vi har åtminstonne varit utanför nu. Sen spårade Greta och vi cruisade mest runt bland galna hus i Beverly Hills. Sen helt plötsligt lyckades vi ta oss in genom grindarna till husens hus i Bel air. Jag säger då det, dom bor inte i hus, dom bor i palats! Vi var turisternas turister med vår sletna corolla, tre kameror i baksätet och världens största starmap i framsätet som Kamilla febrilt försökte tyda medans jag (Cornelia) försökte kryssa melan brutala hus och parker till tomter i Bel air. Efter några extra varv i hillsen hittade vi tillslut ut igen och ställde in Greta på home. Greta tog oss på en detour runt hela L.A. men 40 minuter senare var det tre nöjda och lite starstuck tjejer som klev in i lägenheten och joinade sjukligen Elin i sofforna framför filmen Juno.
Nu är det dags att sova och ladda inför morgondagen som ska spenderas på beachen i Venice!
Frukost för mästare!
Hikingen börjar...
Famous Cupcakes.
Vi såg en annan sjukt rolig grej idag. Här i USA kan man ta ut "snabba cash".
TILL NATHA
Denna del av inlägget är tillägnat min vän Nathalie som ville ha lite bilder från Niketown, here you go!
/Cornelia
Gräddhyllan
God kväll, eller kanske god morgon Sverige! Här sitter vi hemma i soffan hela gänget och kollar finalen av So you think you can dance. Carro bakar kladdkaka, börjar lukta smaskigt!
Idag började vi dagen med en Bill Prudich klass, fast dagens supersjukling Carro satt utanför och hade allmänt tråkigt... Jag (Cornelia) klarade klassen hyfsat, men framåt slutet tog snoret och sjuklingen i mig över. Efter klassen kilade vi ner till Melrose och favoritstället Fratelli för lite lunch, sedan tog vi sikte på sjuklingarnas nya pärla Hollywood & Highland center för att inviga även Elin och Kamilla i det mysiga shoppingstråket. Blev inget shoppat dock utan vi körde vidare till Millenium där Elin och Kamilla skulle ta två Ellis klasser till. Eftersom varken jag eller Carro har rena andningskanaler vart det ett beslut att avstå och vi tog ett litet pitstopp på Starbucks för att komma fram till hur vi skulle spendera de närmaste tre timmarna medan de andra dansade. Vi bestämde oss för att äntligen spana in Niketown i Beverly Hills och ställde in Greta innan vi gasade. Jag kan hälsa från Carro att Nike levererade. Det var som att dö och komma till sneakershimlen! Vi var som små barn i en godisaffär och Carro hittade fyra par. Hon köpte två av dem och lade undan de andra två. Jag har en känsla av att vi kommer vara tvugna att återvända imorgon för hennes skull... I övrigt var Rodeo Drive i Beverly Hill galet fint och så även alla palats till hus i området.
Det är ungefär det vi hunnit med idag. Nu ska vi äta kladdkaka, se vidare på finalen och snart få reda på vem som vinner!
Update: Nu vet vi vem som vann, nananana!
Small saturday - onsdag
Idag fick vi lite sovmorgon då vi tog sikte på att anlända till Edge vid 11.30 för en klass med Ann Dillon för mina tre amigos. Själv är jag (Cornelia) fortfarande krasslig, men att ligga hemma i lägenheten höll bara i en dag, och igår när jag försökte ge mig på att dansa igen höll jag på att smälla av, så idag var jag med som mentalt stöd! Carro joinade sjukligan efter första klassen då även hon höll på att smälla av och snora ner alla meddansare i hela salen. De andra två tappra själarna som ännu inte smittats av detta virus (peppar peppar) tog en klass till med favvon Melissa Miles medan vi sjuklingar tog bilen bort till Hollywood & Highland, ett litet mysigt köpcenter på Hollywood blvd som vi upptäckte idag. Det blev en chailatte på Starbucks och sen åkte vi tillbaka för att hämta de andra. Vi åkte mot Millenium för att släppa av Kamilla som skulle dansa av sig lite till medan vi andra segon tog sikte på vårt älskade Burbank town center. Nu hade även Elin joinat chill-ligan, men mer pga att kroppen va trött och inte sjukdom som tur var! Det blev en mysig kina middag och sedan hemfärd. Nu har vi kollat ett par avsnitt O.C. och Kamilla och Elin sover sedan länge. Vi sjuklingar är inne på 4:e avsnittet nu, men sen måste vi nog sova.... God natt!
Utanför Edge.
Utanför Edge.
Vi har tydligen ett golv!
Dagen började med en jazzklass för Bill som, precis som alltid, gav massor av bra tips! Cornelia sparade lite på sin energi för att kunna ta snurrklassen på eftermiddagen så hon tog sig en promenad medan vi andra dansade. Vi mötte upp henne på Melrose för att shoppa lite innan nästa klass. Surprise surprise så va det Cornelia fyndaren Pettersson som hittade riktigt bra grejer. Kamilla hamna två med endast ett plagg och, formodlingen den största surprisen av alla, Carro köpte inget!!! Men å andra sidan hann vi bara halva Melrose så hon kanske kommer ikapp under nästa halva. Bästa stället på hela Melrose var helt klart Frosen yoghurt! Man gick in, tog en bägare å sedan var de bara att ta för sig av de smaker å tillbehör man ville ha, å sen betala efter vikten. Två tummar upp för de stället skulle jag säga! Grymt me gott! Sen vart klockan som vanligt liiiiite mer än vi räknade me så vi styrde mot Millenium för en snurrklass med Ellis. Svåra snurrar, men väldigt bra klass! Efter alla snurrar åkte vi hem för att äta Carros grymma tortellinirätt, mums! Nu är Kamilla och Carro och dansar hip hop och jag och Cornelia chillar lite hemma. Eller till att börja med fick Cornelia städryck och tog sig an vårt lilla kaos så nu kan man till och med se golvet! Duktig tjej skulle jag säga!
Puss och kram
Lil'E
Puss och kram
Lil'E
En grym måndag!
Hej hopp!
Precis som sjuklingen skrev, åkte jag (Elin), Kamilla å Carro till Edge på förmiddagen för en klass med den älskade James Alsop! Han var såklart lika galen, grym och underbar som alltid!
Carro pausade lite medan jag å Kamilla skulle prova något nytt... eller skulle vi? lilla fjantiga Elin ångrar sig nästan i dörren , men efter Kamillas övertalning vare bara att köra. TACK för de Ninjah Kamilla! Melissa Miles var grym, koreografin va grym, jaa hela klassen var grym skulle jag säga!
Sen åkte vi hem i vår charmigt stökiga bil för att äta lite lunch å se hur sjuklingen mådde.
Carro å Kamilla bytte kläder å åkte iväg för att dansa ännu lite till, men nu på Millenium. Tror att det var Hip hop med Nick och Jazzfunk med brooklyn som stod på schemat. Så med andra ord, två riktigt grymma klasser!
Vår stackars sjukling är fortfarande krasslig (väldigt ogrymt inslag i denna annars grymma måndag) Men nu ligger hon och sover här brevid mig så hoppas på att hon mår bättre snart!
Själv försöker jag göra en pizzadeg... den ser rätt kletig ut för tillfället, men under sker ju så förmodligen blir den grym!
/ Lil'E
Precis som sjuklingen skrev, åkte jag (Elin), Kamilla å Carro till Edge på förmiddagen för en klass med den älskade James Alsop! Han var såklart lika galen, grym och underbar som alltid!
Carro pausade lite medan jag å Kamilla skulle prova något nytt... eller skulle vi? lilla fjantiga Elin ångrar sig nästan i dörren , men efter Kamillas övertalning vare bara att köra. TACK för de Ninjah Kamilla! Melissa Miles var grym, koreografin va grym, jaa hela klassen var grym skulle jag säga!
Sen åkte vi hem i vår charmigt stökiga bil för att äta lite lunch å se hur sjuklingen mådde.
Carro å Kamilla bytte kläder å åkte iväg för att dansa ännu lite till, men nu på Millenium. Tror att det var Hip hop med Nick och Jazzfunk med brooklyn som stod på schemat. Så med andra ord, två riktigt grymma klasser!
Vår stackars sjukling är fortfarande krasslig (väldigt ogrymt inslag i denna annars grymma måndag) Men nu ligger hon och sover här brevid mig så hoppas på att hon mår bättre snart!
Själv försöker jag göra en pizzadeg... den ser rätt kletig ut för tillfället, men under sker ju så förmodligen blir den grym!
/ Lil'E
Vad gjorde vi igår, söndag?
Igår var det söndag och en av de bästa och mysigaste dagarna vi haft här än så länge. Vi gick upp tidigt med siktet inställt på en av världens största vintage flea markets vid Rose bowl arena. Fyra förväntansfulla tjejer anlände redo för att sätta sprätt på sina kontanter kl 9.00 när portarna till marknaden öppnades. Ni kan nog inte ens föreställa er hur stort det var. Vi lyckades plöja igenom hela marknaded och gjorde fantastiska fynd! Vid klockan tre var det fyra matta och trötta, men mycket nöjda tjejer som åkte hem för att ladda om inför kvällens middag på kändisarnas favorit restaurang the Ivy.
Elin går lös bland de fina smyckena.
Otroligt mycket fina ting... Klädsektionerna spenderade vi mest tid vid, men det fanns så mycket roliga och orginella saker även bland möblerna. Jobbigt att frakta hem dock...
Fram till kvällen åkte vi alltså upp till Beverly Hills för en finmiddag ute. När vi anländer till the Ivy hinner vi knappt stanna bilen innan två vale-boys kommer fram och öppnar dörrarna åt oss. De tar sedan hand om nyckeln och ska parkera bilen åt oss. Vi står mest och garvar och är lite småchockade, men innan parkerings-mannen sätter sig i vår bil och kör iväg tittar han in i bilen, blinkar lite åt oss och garvar. Låt oss säga att han garanterat inte är van vid att ta hand om små Toyota corollor med 100 vattenflaskor i baksätet, några starbucksmuggar på golvet, lite flip-flops här och där och nån extra munkjacka slängd i sätet. Bilen är ju lite utav vårt andra hem här och att städa den har inte direkt varit någon prioritet. Men han parkerade den snällt mellan alla feta rangerovers och maxade mercedes bilar. Denna typ av behandling, som om vi var princesssor eller nått, fortsatte hela kvällen. Det var fantastiskt och maten var gudomlig! Supermysigt avslut på en kanonhelg med andra ord!
Jag (Cornelia) och Carro på the Ivy.
Elin och Kamilla.
Elin med sin finfina efterrätt.
Det var våran söndag, hur har ni det där hemma?
/Cornelia
Elin går lös bland de fina smyckena.
Otroligt mycket fina ting... Klädsektionerna spenderade vi mest tid vid, men det fanns så mycket roliga och orginella saker även bland möblerna. Jobbigt att frakta hem dock...
Fram till kvällen åkte vi alltså upp till Beverly Hills för en finmiddag ute. När vi anländer till the Ivy hinner vi knappt stanna bilen innan två vale-boys kommer fram och öppnar dörrarna åt oss. De tar sedan hand om nyckeln och ska parkera bilen åt oss. Vi står mest och garvar och är lite småchockade, men innan parkerings-mannen sätter sig i vår bil och kör iväg tittar han in i bilen, blinkar lite åt oss och garvar. Låt oss säga att han garanterat inte är van vid att ta hand om små Toyota corollor med 100 vattenflaskor i baksätet, några starbucksmuggar på golvet, lite flip-flops här och där och nån extra munkjacka slängd i sätet. Bilen är ju lite utav vårt andra hem här och att städa den har inte direkt varit någon prioritet. Men han parkerade den snällt mellan alla feta rangerovers och maxade mercedes bilar. Denna typ av behandling, som om vi var princesssor eller nått, fortsatte hela kvällen. Det var fantastiskt och maten var gudomlig! Supermysigt avslut på en kanonhelg med andra ord!
Jag (Cornelia) och Carro på the Ivy.
Elin och Kamilla.
Elin med sin finfina efterrätt.
Det var våran söndag, hur har ni det där hemma?
/Cornelia
