Kanske det sista inlägget från oakwood

Nu sitter jag (Cornelia) och Carro här i vår kära kingsize-säng mitt i vårat pack-kaos. Det är vår sista kväll i Lala-land, imorgon kväll börjar vår ofantligt långa resa hem som pågår i två dygn innan vi når Sverige på tisdag. Men nu ska vi berätta lite kort om de senaste två dagarna.

Vi började vår road-trip längs kusten mot San Francisco i fredags morse. Vi hade vårat första stopp i Santa Barbara där vi hälsade på Lykke och Alexandra. Sjukt mysig liten stad som vi alla vart lite kära i, helt klart ytterligare en potentiell framtida hemstad. Efter en fika fortsatte vår färd längs den galet vackra kusten norrut. Nästa stopp blev i Avila Beach för lite lunch. Där insåg vi att klockan började bli lite (läs jättemycket) för mycket och vi tog därför beslutet att bränna motorvägen sista fyra timmarna fram till Mountain View där John Mayer konserten skulle vara och även där vi skulle spendera natten på ett typiskt amerikanskt motell. Sagt och gjort, efter ett långt körpass hann vi precis att checka in på motellet och köra bort till konserten. John Mayer var för övrigt magisk och arenan var supermysig. Det var fyra trötta ejejer som sedan slocknade på El Camino Inn & Suite.

Idag gick vi upp i ottan (läs 6.45) för att checka ut och köra upp sista timmen till San Francisco. När vi kom fram till The Golden Gate Bridge var dock inte vädret på topp och det var ganska dålig sikt, men vi tog en (läs två) vändor på bron ändå. Sedan åkte vi ner i downtown för lite frukost på Starbucks samt lite rundvandring i chinatown. Vi lämnade sedan ett lite ruggigt San Francisco för att återvända till L.A. och hinna till vår middagsreservation på Chateau Marmont. Ca 6 timmar senare (efter att ha brännt endast motorväg hem) anlände vi till vårt kära L.A. och hann till middagen (bara en halvtimme sena...). Chateau Marmont var ett perkeft ställa att avsluta den sista kvällen på den bästa månaden i våra liv.


roadtripen inleds


lunch på HulaHut


Avila Beach


dimmig Golden gate..


Vi träffade några andra svenskar i SF, vilket resulterade i enda bilden på alla oss fyra från hela resan. Sjukt episkt...

Nu är klockan snart tre på natten här och vi ska gå upp om tre timmar (oops...). Kamilla och Elin kommer inte bli glada om vi försover oss, så bäst att släcka nu.

Vi försöker uppdatera från Denver eller New York och så ses vi på tisdag! Vi landar på Arlanda 7.25 på tisdag morgon för alla som vill komma och välkomna oss, vi förväntar oss hundratals (naaat...)

Hej då Lala-land, du har verkligen levererat!!

(Oj, juste, glömde en grej. När vi åkte på motorvägen från SF idag så tappade vi en navkapsel, ooooops. Vi tror nämnligen att en tjej lade en förbannelse över oss på Starbucks idag. Så som ni märker fortsätter galna saker att hända. Och tydligen kan man bara köpa navkapslar i fyr-pack här, så det måste vi börja med imorgon innan vi lämnar tillbaka bilen. Jaja, som mamma Lena skulle sagt "shit happens" och som Carro säger "det löööööser sig".)

Out and about, Cornelia & Carro

Kommentarer
Postat av: Lena

Ja nu börjar vi räkna timmarna tills ni äntligen kommer hem!! Men ni behöver INTE räkna timmar för då kommer ni på hur himla många det tar! Just follow! Navkapslar hit & dit!? Som gammal biluthyrare skulle jag ALDRIG bry mej om att köpa navaksalar till en HYRBIL!!? (för ni har väl självriskeliminerat!!?) Var det på det hjul ni lagade däcket? Skyll på däckfirman - eller ni kanske har tappat det på väg till flygplatsen?? Ja ja ni löööser det där! - precis som ni lööööst allt annat och det bara för att ni är bäääst. Se´s snart!

2010-08-22 @ 19:21:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0